Vem av föräldrarna ska bidra med kostnader för umgängesresorna, och med hur mycket?

Varje barn har rätt att umgås med sina båda föräldrar så länge det sker för barnets skull och utifrån barnets bästa. I vissa fall bor barnet tillsammans med den ena föräldern, medan barnet i andra fall bor lika mycket hos båda föräldrarna (växelvist boende). I båda fallen kan det uppkomma frågor om vem av föräldrarna som ska betala kostnaderna för resor till umgänget med barnet, dvs. när man reser med barnet för att hämta eller lämna till umgänget. Det finns tyvärr inget enkelt och kort svar på denna fråga.

Bor föräldrarna i samma stad?

Bor föräldrarna i samma stad och nära varandra uppkommer normalt sett inga kostnader för umgängesresor, eller väldigt små kostnader. Men då föräldrarna bor på olika orter, långt ifrån varandra, eller till och med utomlands, blir det en knepigare fråga att avgöra vem av föräldrarna som ska betala kostnaderna för umgängesresorna.

Resekostnaderna

Det huvudsakliga ansvaret för resekostnaderna för umgänget ligger på umgängesföräldern, d.v.s. på den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Men samtidigt finns det också en viss skyldighet för boendeföräldern att ansvara för en del av kostnaderna. Detta ansvar har sin utgångspunkt i barnets rätt att umgås med den förälder som barnet inte bor med. Denna speciella reglering blir oftast aktuell när avståndet mellan föräldrarnas bostäder överstiger 10 mil eller t.ex. när boendeförälder utan en skälig motivering flyttar långt ifrån i syfte att försvåra umgänget. Fördelningen av kostnaderna mellan föräldrarna styrs i dessa fall av en s.k. skälighetsbedömning. Det är en krånglig beräkning som görs utifrån föräldrarnas ekonomiska förmåga och de enskilda omständigheterna i det själva fallet. Denna beräkning kan jämföras med den beräkning som görs vid beräkningen av underhållsbidrag för barnen.

Boendet

Vid växelvis boende anses båda föräldrarna vara boendeföräldrar. Vem av föräldrarna ska bidra till kostnaderna då? Svaret på denna fråga är att det inte finns någon specialbestämmelse om fördelning av reskostnader när barnet bor växelvist. I dessa fall bör båda föräldrarna svara för sina egna kostnader, men det är också möjligt att skevfördela kostnaderna, d.v.s. att någon av föräldrarna bidrar mer till reskostnader, om man är överens om detta. Möjligheten till ersättning för resekostnader av den andra föräldern anses i dessa fall vara begränsade.

I praktiken är det allra bästa att föräldrarna själva kommer överens om hur fördelningen av reskostnaderna ska ske och hur mycket respektive förälder ska stå för. I andra fall kan man få hjälp att komma överens och upprätta ett skriftligt avtal om umgänget, och också få reglerat umgängesresorna. Ett skriftligt avtal som är godkänt av socialnämnden eller Familjerätten har samma styrka som en lagakraftvunnen dom från domstol. Detta kan man få hjälp med att upprätta hos Familjerätten i sin kommun eller hos en advokatbyrå.

Ni är välkomna att kontakta oss på Centrumadvokaterna för hjälp med att reglera frågor om umgänge och umgängesresekostnader.

 

// Jur.kand. Saja Bseiso