Detta är en situation som alla tar på stort allvar. Åklagaren som blivit informerad om brottsmisstanken leder en sådan här utredning själv. Åklagaren begär omgående att tingsrätten ska utse en särskild företrädare för barnet. En särskild företrädare är en advokat eller en jurist med stor erfarenhet av att hantera barn och med stor kunskap om de här frågorna. Den särskilda företrädaren ska stå fullt och fast på barnets sida och tar under en kortare period över föräldrarnas ansvar och beslutanderätt när det gäller frågan om brottsutredningen. Föräldrarna får inte veta att det utsetts en särskild företrädare förrän ca 3 dagar efter förordnandet. Detta kan tyckas märkligt, men det är för att barnet ska kunna berätta utan påverkan.

När jag själv får ett sådant här uppdrag ringer jag genast upp utredande polis och informerar mig om läget. Jag ställer frågor som vilket brott är det man misstänker att barnet utsatts för? När ska detta ha skett? Vem är misstänkt? Vem har anmält? Vilken stödbevisning finns m.m. Jag frågar också vem som ska vara barnets trygghetsperson. Innan jag tar beslut om ett barn ska hämtas till förhör hos polisen eller inte vill jag prata med någon som barnet känner och som barnet ska ha med sig till förhöret. Detta kan vara en personal från skolan, allt ifrån en lärare till en fritidspersonal eller till en skolkurator, men det kan också vara någon helt annan, grannen som barnet anförtrott sig åt, eller någon från socialen som barnet har god kontakt med.

Tanken är att denna trygghetsperson ska berätta för mig hur barnet är som person. Är det ett barn som kommer att tycka att det är spännande att åka med och få möjligheten att träffa en polis, eller är det ett barn som är osäkert och kan bli rädd. Detta är viktiga frågor för mig när jag ska ta beslut om det ska bli förhör eller inte. Jag vill också veta NÄR den aktuella händelsen ska ha skett. Om det skett helt nyligen ökar chanserna för att jag godkänner förhör eftersom det då finns goda möjligheter att även de mindre barnen kommer ihåg och kan berätta. Om det är ett mindre barn och länge sen händelsen skedde kan förhöret rent av vara skadligt för barnet eftersom det kan riva upp sår som börjat läka.

Att godkänna förhör eller inte är svåra frågor. Om barnet inte får berätta och bli trodd, kan det få men som visar sig senare. Utan barnets medverkan kan det vara svårt att utreda brottet och lagföra någon, men om förhöret blir ett stort trauma för barnet är detta också skadligt.

Jag ska på några få timmar sätta mig in i ärendet och prata med alla som jag tror har något rimligt att säga runt det som hänt och därefter ta ett beslut runt om barnet ska hämtas till förhör eller inte.

OBS allt detta sker utan att föräldrarna är informerade eftersom det är så viktigt att de inte har möjlighet att påverka barnen.

Om jag beslutar att barnen ska komma till förhör måste jag även ta beslut om hur barnet ska komma till förhöret. Ofta är det jag själv som hämtar barnet tillsammans med trygghetspersonen men det kan också vara så att jag bestämmer att barnet ska hämtas med hjälp av någon annan t.ex. socialtjänsten.

Det är också jag som tar beslut om ifall barnet ska läkarundersökas. Detta är ibland ett mycket svårt beslut, speciellt om det kan vara fråga om att undersöka mera intima delar av barnet. Detta är inte en undersökning som är medicinskt motiverad eller som är till för att behandla barnet, utan det är en undersökning som är till för att säkra bevis i kommande rättegång. Jag ska då ta beslut om ifall det är motiverat att undersöka barnet eller inte. Ibland kan det vara ganska lätta beslut om det handlar om att dokumentera ett blåmärke på en arm, men andra undersökningarna kan det vara svårare att ta beslut runt.

Efter förhör och undersökning kan det vara så att socialtjänsten griper in och säger att barnet inte ska lämnas tillbaka till sina föräldrar. Socialtjänsten kan då välja att prata med föräldrarna om en frivillig placering, eller att gå in med ett omedelbart omhändertagande enligt LVU lagen om vård av unga. Efter förhör och ev. läkarundersökning blir föräldrarna informerade om vad som hänt. Ofta erbjuder socialtjänsten stöd för familjen efter en sådan här händelse.

Om ärendet går vidare till rättegång är det min uppgift att bevaka barnets rätt under rättegången och yrka på det skadestånd som kan vara motiverat.

Det är ju långt ifrån alla ärenden som slutar med en rättegång, ibland kan man inte visa att något brott begåtts vilket leder till att ärendet läggs ner. Ibland är det ett missförstånd som ligger bakom det hela, ibland har det dock varit så att barn verkligen utsatts för brott och då startar ovanstående process.

 

//Advokat Eva Johansson