År 2018 instiftades ett brott som heter olaga integritetsintrång. I korthet kan brottet beskrivas gälla spridning av kränkande material såsom bilder och filmer på nätet. Det finns många situationer där det kan tyckas självklart att spridning av viss typ av material utgör ett brott, men i andra fall är gränsen inte lika tydlig.

Som förälder vill man exempel allt som oftast visa upp sitt barn på sociala medier. I princip dagligen dyker det upp bilder på svårt sjuka barn i syfte att starta insamlingar, eller barn som förlöjligas i underhållningssyfte av sina föräldrar på diverse sociala medier. Sk. ”sharenting” har blivit ett omdiskuterat fenomen, såväl etiskt som i förhållande till exempelvis barnkonventionen, föräldrabalken och barns rätt till respekt för sin individ och integritet. Sharenting som begrepp beskriver publicering, överföring, lagring eller annan typ av behandling av privat information om barn via digitala kanaler av en förälder eller andra vuxna som har haft hand om barnet. Sharenting är dock inget juridiskt begrepp som i sig kan beskrivas som varken lagligt eller olagligt, men i vissa fall kan spridning av sådant material inte bara vara etiskt ifrågasättbart, utan även brottsligt.

 

Sveriges första sharenting-mål

I slutet av november 2022 prövades vad som skulle kunna betraktas som Sveriges första och mig veterligen hittills enda sharentingmål. I målet hade en pappa åtalats för olaga integritetsintrång efter att han vid två tillfällen spridit ett filmklipp i två slutna grupper på Facebook som visade hur hans då nioårige son i ett mycket upprört tillstånd överlämnades till ett socialkontor. Syftet med spridningen var enligt pappan att hjälpa sonen, som enligt egen utsago också var positiv till publiceringen, och pappan bestred straffansvar med invändningen att han inte haft uppsåt att skada sonen genom att publicera filmklippen. Tingsrätten uttalade följande:

Filmens innehåll var minst sagt hjärtskärande men tingsrätten trodde inte att pappan hade något ont uppsåt när han spelade in den. Tingsrätten menade också att det inte heller inte fel att skapa debatt om viktiga samhällsfrågor och om sådant som djupt berör barn som hamnar i vårdnadstvister. Emellertid får detta aldrig gå ut över ett barn, vilket det tveklöst gjort i detta fall. Om [sonen] skulle ha samtyckt till publiceringen spelar i sammanhanget ingen roll, eftersom ett barn knappast kan förstå vilken skada en publicering kan orsaka honom när den får en stor spridning på nätet. Till exempel är faran stor för att jämnåriga skulle kunna utnyttja filmens innehåll för att trakassera eller på annat sätt reta pojken. Risken blir knappast mindre av att pojken tidvis mått väldigt dåligt. Även om pappans avsikt inte var att skada sonen så har spridningen ändå kunnat medföra allvarlig skada för sonen och detta måste pappan trots allt ha insett. Gärningen har skett på bekostnad av sonens välbefinnande och har inte varit försvarlig, varför pappan dömdes för olaga integritetsintrång.

Målet överklagades till hovrätten, som också ansåg att pappan genom publiceringen hade gjort sig skyldig till olaga integritetsintrång.

Det är ett stort steg framåt att sharenting-fenomenet nu uppmärksammats i svenska rättssalar. Som förälder bör man absolut tänka en gång extra innan man publicerar material på sina barn på nätet.

Karolina Sandgren, bitr. jurist

Bild: Pexels