Ett arrende är, mycket förenklat, ett hyresavtal avseende mark eller byggnad. Bestämmelserna om arrende finns i jordabalken i kapitlen före kapitlet om hyra, vilket visar på det nära sambandet mellan dessa begrepp.

Det finns fyra olika sorters arrende: jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende och lägenhetsarrende. Det som skiljer de olika arrendetyperna åt är framför allt vad marken eller byggnaden är tänkt att användas för.

Jordbruksarrende är när jord upplåts för brukande. Det är då fråga om antingen jord- eller skogsbruk.

Bostadsarrende innebär att mark upplåts med det huvudsakliga ändamålet att arrendatorn ska kunna uppföra eller bibehålla ett bostadshus på marken. Det behöver inte vara fråga om arrendatorns huvudsakliga bostad utan även sommarstugor och liknande inkluderas. Det får dock inte vara hur enkla byggnader som helst, t.ex. sjöbodar, jaktstugor och husvagnar omfattas inte har man sagt i praxis.

Anläggningsarrende föreligger när mark upplåts för att arrendatorn ska bedriva en verksamhet, annan än jordbruk, på arrendestället, och motsvarar hyreslagstiftningen avseende lokaler.

Lägenhetsarrende, slutligen, är de markupplåtelser som inte faller in under någon av de andra kategorierna, det kan röra sig om mark för uppförande av bryggor, mindre uthus eller liknande. Det kan också röra sig om mark för upplagsplats, bil- eller båtplats eller t.ex. en idrottsanläggning.

Vilken typ av arrende det är fråga om är avgörande för vilka regler som blir tillämpliga, vilket är viktigt för att avgöra hur ett arrendeavtal bör, och kan, utformas.

Generellt sett måste alla arrendeavtal vara skriftliga, undantag kan göras avseende anläggningsarrende. Arrendatorn anses vara den skyddsvärda parten i arrendeförhållanden och därför ä lagstiftningen tvingande till arrendatorns fördel vilket innebär att avtalsvillkor som strider mot lagstiftningen är utan verkan för arrendatorn. I alla typer av arrenden utom lägenhetsarrende finns ett besittningsskydd för arrendatorn som gör att arrendatorn har rätt till en förlängning av arrendet om inte jordägaren har goda skäl att inte förlänga arrendet, det vanligaste skälet är sannolikt att denne själv avser att använda marken.

Eftersom lagstiftningen ser olika ut för de olika arrendetyperna och eftersom reglerna är tvingande till arrendatorns fördel så är det viktigt när man upprättar arrendeavtal att man är införstådd med vilken typ av arrende det är fråga om och vad lagstiftningen säger om just denna arrendetyp. Annars riskerar man att vissa avtalsvillkor inte är tillämpliga vilket i sin tur kan innebära bl.a. att man har svårt att säga upp arrendet som man tänkt sig. Om man är det minsta osäker bör man därför konsultera juridisk expertis innan man upprättar ett arrendeavtal.

 

 

//Advokat Per Prené