Ett barn omhändertas när barnet inte får den omsorg det behöver, när barnet utsättas för fysisk eller psykisk misshandel eller annat otillbörligt utnyttjande, om det råder andra missförhållanden i hemmet och om det finns en påtaglig risk att den unges hälsa eller utveckling skadas.

Ett omhändertagande sker med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som förkortas LVU. Ett omhändertagande innebär att föräldrarnas rätt att bestämma över den unge begränsas, då det är någon annan som tar hand om den unge eller för att den unge vårdas på grund av till exempel missbruk eller kriminalitet i en kommunal- eller privat institution.

Ett omhändertagande blir aktuellt när missförhållandena gör att det finns påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, samt att vård inte kan ges på frivillig väg eftersom vårdnadshavare eller den unges själv inte samtycker till det, d.v.s. vårdnadshavaren och/eller barnet inte går med på stöd och hjälp av socialtjänsten.

Grunderna för ett omhändertagande enligt LVU är så kallade miljöfallen eller beteendefallen. Miljöfallen är de fall där det brister i barnets omsorg eller råder ogynnsamma förhållanden i hemmet, till exempel situationer där barnet inte får lämplig sjukvård, nyttig mat eller rena kläder som anpassas efter väder.

Beteendefallen är de fall där den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk genom till exempel alkoholmissbruk, narkotikamissbruk eller kriminalitet.

Det är socialnämnden vid berörd kommun som inkommer med ansökan om ett omhändertagande till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar därefter målet och beslutar om den unge ska omhändertas eller inte. Vid mer akuta fall kan socialnämnden även besluta om ett omedelbart omhändertagande, ett sådant beslut ska då prövas av förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades.

Om ärendet går så långt att det blir domstolsförhandling kommer förvaltningsrätten att kalla alla berörda till en muntlig förhandling. Som regel kommer både den unge och dennes vårdnadshavare få ett offentligt biträde med uppdrag att ta tillvara deras intressen i målet.

Om förvaltningsrätten efter sin prövning kommer fram till den unge ska beredas vård enligt LVU är det socialnämnden som bestämmer hur vården ska genomföras och var den unge ska vistas under vårdtiden.  Den unge kan till exempel få bo i ett familjehem eller på en kommunal- eller privat institution. Dessa kallas för HVB-hem och SiS-hem. Efter viss tid kan vård enligt LVU även ske i hemmet.

Den berörda unge och dennes vårdnadshavare kan istället för ett omhändertagande eller tvångsvård samarbeta med socialtjänsten i den hemkommunen, för att komma fram till lösningar som är bäst för barnet, både på kort och lång sikt.

Att ta hand om era barn, vara nära dem och ge dem den omsorg och vårdnad som de behöver, ta hjälp av socialtjänsten och andra privata institutioner om det behövs är noga de bästa tipsen för att undvika ett omhändertagande eller tvångsvård av era ungar!

 

//Jur. Kand. Saja Sulaiman Bseiso